Älskade älskade älskade Felicia, du fattas oss, som om jorden förlorat sin luft, som om havet mist sina vågor, havet ligger stilla utan dina rörelser, du är allt, dina ord dina ögon, allt som du gjorde skapade rörelse och mening: Men jag vill också tro så som du gjorde att ingenting har (en börjar eller) ett slut, jag är säker på att du använde all din tid som människa att hitta, söka, läsa dig till kunskapen om ett allt bortom jordalivets begränsningar.
Du visade mig vad kärlek är.. det är bara så tomt utan dig.. jag önskar allting skulle vara evigt, men tänker också vilken ynnest för Ludde och Fjodor och mig att ha fått leva med dig och bli älskade av dig.. när jag skriver detta rinner tårar försiktigt ner för min kind, och jag tänker att sorgen och saknade tar så många vägar, en känsla av att vara vilsen infinner sig men samtidigt vet jag att du håller oss i handen för all tid framåt.. och jag tänker du visade oss världen och livet här och vi ska omfamna kärleken som du gjorde. Om jag skulle beskriva dig med ett ord skulle det vara: Kärlek. Och en dag ska jag också klara av att leva så som du lärde mig, att ta mina största rädslor och bemästra dom, för som du sa så var det just där i det som vi finner svåraste som är just vår uppgift finns, att bemästra och våga leva fullt ut.. precis som du, Felicia
Sat nam
- Jonas
I kärleksfullt minne av dig: Jag ska minnas dig. Du sköna, du ljuva, du stilla. I all evig tid ska ditt namn eka högt över staden. Vi ska tala om dig, om vem du va och dina färger ska pynta mörka dagar i varma toner. Vi ska låtas minnas allt du gav. Kärlek. I varje form. Den kärleken går med oss genom livet och i ditt namn för vi den vidare. Allt blev tyst, obevekligt stilla. Men genom natten håller du vår hand. Och vi håller din. En god är förlorad. Tagen av orättvisan och vi saknar dig här. Jag vill tro att slutet på livet som vi känner det, låter dig vila på en plats där du är trygg. Men kom till oss när livet tynger, ja, kom till mig när sorgen vägrar låta mig somna. Låt oss minnas allt det vackra och finna tröst i det som var. För nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig. Men jag ser de där. En god är förlorad, men aldrig ska hon glömmas.
- Noova
Hej Ludde! Hoppas att du mår bra. Vi tänker på dig.
Här kommer några rader jag skrivit om Felicia:
Ett av många fina minnen. Jonas hade nyligen blivit bekant med Felicia på en fest och presenterat henne för mig och Cissi. Jag och Cissi tyckte om henne på en gång. Hon var väldigt trevlig, mjuk, lyhörd och intelligent. Hon hade just börjat läsa litteratur och nordiska språk på Södertörns högskola. Några dagar senare efter våran första träff ringde det på dörren hemma hos oss. Där stod Felicia ensam, bärande på ett kollegieblock och några pennor. Vi blev såklart förvånade, men hon förklarade: Hon hade fått en spännande uppgift på universitetet. Det gällde att översätta ett citat från tyska till svenska, inte mindre än Goethes ”Über allen Gipfeln” Jag hade berättat för henne att jag själv läst litteraturhistoria en gång i tiden och kunde kanske vara behjälplig. Vi satte igång med desamma. Felicia var i högform, inriktad på resultat. Den svenska översättningen kunde bli: Över de höga bergen råder tystnad, inte ett ljud hörs någonstans. Fåglarna har tystnat i skogen. Men vänta, snart tystnar även du. Vi blev gripna av dikten. Den är inte rätt och slätt naturlyrik, för budskapet ligger i sista raden: Att ta vara på sin stund på jorden. Felicia själv stod på tröskeln till ett nytt liv och dikten vill införliva människan i naturen. En svensk författare har inspirerats till av den här dikten långt senare, Erik Blomberg. "Det vackraste i bergen" Det vackraste i bergen är ej stenen, det fasta pansaret kring jordens hjärta, det vackraste i bergen är ej grönskan som skimrar sammetsmjuk längs dalens sida, det vackraste i bergen är ej skuggan av molnen, lättare än fågelns vinge det vackraste i bergen är en ömhet, så outsäglig att den blott kan anas.
Felicia själv var en del av denna ömhet med sin stora, ljusa utstrålning, sin kärlek till naturen, människan och djuren. Vi saknar henne oerhört mycket.
-Olle och Cissi
Du finns i vinden som smeker vår kind Du finns i solen som värmer vårt skinn Du finns i regnet som faller som tårar Du finns alltid hos oss Vi ska alltid bära Dig i våra hjärtan Och en dag ska vi minnas Dig Med glädje istället för tårar
- Micki
Hej, Det är jättekonstigt att jag skriver här men skickar ändå några rader.
Jag kom att tänka på Felicia idag, när jag satt på tunnelbanan. Jag iakttog en pappa och ett barn. Barnet (ca 5 år) hade så mycket att säga till sin pappa. Pappan var både väldigt närvarande i sonens berättelser, men samtidigt inte eftersom han även skrev på sin telefon. Den där närvaron hade även Felicia Thorell, tänkte jag. Men hon skulle aldrig ha skrivit på sin telefon när hon var med sin son, hon hade gett honom sin fulla koncentration. Så minns jag Felicia. Jag googlade fram henne och möttes av denna sida. Jag visste inte att hon lämnat jordelivet men kände till att hon drabbats av cancer (från sociala medier).
Jag läste svenska med inriktning på text och grafisk form tillsammans med Felicia på Södertörns högskola, vilket var omkring 2001-2002. Jag var vid några tillfällen i hennes härliga lägenhet på Lundagatan. Jag var så imponerad av henne - så ung och redan mamma. Och sådan förmåga till närvaro och att kunna vända sin sons fokus från något jobbigt/negativt till något roligt och positivt. Jag förundrades över hennes förmåga till denna avledningsmanöver. Men även av hennes driv och intelligens. Det var tyvärr många år sedan vi träffades, förmodligen ca 20 år. Men ibland kommer jag att tänka på Felicia. Med värme. Och att jag såg upp till henne. Jag beklagar sorgen som måste vara stor efter Felicia.
- Anette